Tack för i år!

Nu var det visserligen ett par dagar sedan vi sa hejdå till granen, men den kan ju inte bara gå sådär utan ett värdigt avtack!

Den var defenitivt inte så romantisk som förra året, mer granromantisk skulle jag säga, med polkagrisar och pappersstjärnor. Rött, vitt och ganska klassiskt.

Så tack för i år! Och tack för att du inte började barra förens vi slängde ut dig i kylan! Eller, slängde ut i kylan, så hemskt det låter. Befriade dig till din naturliga miljö kan vi säga, det är väl mer så det är egentligen. Så att du får dö bland dina egna. Eller dö? Nej nu släpper vi "granen-lever-metaforen".