Jag har kommit på mig själv med att ge vår son mindre smickrande smeknamn. Sådana som jag måste försöka att droppa innan de: A) Sätter sig i min skalle. Och B) Hörs användas inför någon annan. Oftast kallar jag honom bara typ: "Mammas lilla älskling" eller "Min lilla gubbe". Kanske töntigt, men dock okey. Men vid enstaka tillfällen, eller okey det är ganska ofta, kommer jag däremot på mig själv med att kalla honom följande:
1. Min lilla grodprins - på grund av hans långa, smala, simtagssparkande ben.
2. Mammas lilla minigris - på grund av de små grymtljuden han gör när han är hungrig och lite frustrerat nafsar på sina händer.
3. Min lilla enchilada - på grund av den wrapliknande form han får när jag paketerar in honom i hans filt. Här blir det även ibland "Mammas lilla tortilla".
Och nu kanske detta inte är så farligt som jag tänker att det är. Jag menar, han är ju en liten bebis. Det kanske till och med är gulligt i andras ögon, vad vet jag. Men ändå, ohållbart i längden. Tänk den dagen jag kommer och hämtar honom i skolan och ropar efter "Mammas lilla minigris". Han lär ju få lite skit ifrån sina kompisar då.
*fniss* smeknamn blir det lätt många..! Och är inte alla bebisar små "grodor"? De ser ju UT så. Söta, söta, söta grodor. Dylan är helt bedårande, absolut en grodprins!
SvaraRaderaJoHo: Ja, han är min lilla grodprins!!!
SvaraRadera