Gillar, gillar inte, gillar...

Har försökt få till "Gilla" funktionen här på bloggen. Totalt utan framgång! Fick till det efter bara ett knapptryck på tavelbloggen, men jag gjorde samma knapptryck här, helt utan resultat. Har lust att skriva *#?!%&#* men då tror alla att jag svär, och det vore ju totalt onödigt. Så vi skriver rackarns bananer istället. Bajsblogger!

Och vart tog den här veckan vägen?

Helt galet fort har den gått, veckan som var! Men väldigt fin har den varit ändå! Middagar och mys, spelkväll och luncher. Väldigt skönt! Sagt farväl till sommaren och gjort mig redo för hösten. Har varit så mycke ett tag nu, så den gångna veckan har jag bara fått ta igen mig lite. Men nu kör det igång så smått igen. Idag har jag första körlektionerna. Håll tummarna nu! Och körlektioner har jag sen hela veckan ut. Och på måndag om en vecka så har jag halkbana. Hjälp! Jag tänker verkligen ta körkort på riktigt. Känns i dagsläget som en ouppnåeligt mål, men jag kämpar ändå på som att det finns inom räckhåll. Känns som ända tillvägagångssättet just nu. Ignorera den omöjliga känslan och bara ge gärnet (tänkte skriva "och bara köra på" men det hade låtit som en dålig ordvits ifrån västkusten) så det är precis vad jag tänker göra! Sen att fönster behöver putsas, min garderob behöver tokstädas (igen!?) och en mängd andra saker göras, det får vi bara ta som det kommer!

Ny tavla på tavelbloggen

Klicka här eller på länken i högerspalten om ni vill se min nya tavla på den ack så försummade tavelbloggen!

Folk köper allt möjligt nu för tiden

Hej Lo!

Dylan kan säga hej. Det kan Beyoncé också, och det tycker Dylan är mycket festligt. Så vi brukar lyssna på hennes låt Hej Lo! Och då sjunger han med: "Hej, jej jej jej jej!" Ledsen mannen, men det är du som kommer att få lära honom uppskatta "riktig" musik. Så är det bara. Våra andra favoriter att digga loss till hemma annars är "I gotta feeling" och fortfarande "Fairytale" med Rybak.

För er som sett Inception

En direkt copy-paste ifrån mannens blogg.

En liten uppdatring så att säga

Hemma från Värmland igen! Åkte dit i helgen för att hjälpa svärmor att planera lite inför ett tehus som de ska öppna i närheten av sitt hem i början av oktober. Inte så mycke praktiskt arbete denna gång, mest planering och besök i lokalerna de ska hyra. Innan vi åkte dit i fredags så hann vi ju även med en sväng till Stockholm mannen och jag för att leverera en tavla som jag jobbat på under sommaren. Det är ju alltid pirrigt vad man ska få för reaktion vid överlämningen, men lycka, hon var övernöjd! Om nu övernöjd är ett riktigt ord ens en gång, men ni förstår vad jag menar. För övrigt så anser jag (att Kartago bör förstöras?) att det är dags för en liten uppdatering av Dylans framsteg de senaste veckorna. Han har, förutom att ha hunnit fylla halvåret dessutom:

   ...lärt sig att sitta rätt bra själv. Alltså utan stöd! Mitt lilla muskelpaket, han är så duktig!
   ...lärt sig småkrypa efter saker. Han kör i två separata rörelser. Upp med stjärt, skjut fram överkropp, ner med stjärt, upp med överkropp. Det går framåt!
   ...fått två små pirayatänder! Och ja, jag ammar fortfarande, och ja, han har bitit mig. Och nej, han kommer inte att få amma länge till. Jag har varnat honom. Bit inte det bröst som föder dig!
    ...lärt sig sitta och äta i sin barnstol vid matbordet nu, och inte i babysittern. Han fattar även efter en vecka nu även konceptet att tugga lite på majskrokarna, innan han slänger ner dem på golvet.

Och så så var det med det! Nu ska jag föna mitt nytonade hår, klä på mig något vettigt, kanske även sminka mig och vänta på att Dylan vaknar från sin sovstund. Sen hem till mor och far, aka mormor och morfar och äta lite lunch. Auf wiedersehen!

Hufvudstaden

Nu ska jag till Stockholm för att leverera en, av mig målad, beställd tavla. Spännande! Sen hem, packa och off to Värmland där jag ska tillbringa helgen med att förbereda inredandet av ett tehus. Sen kommer jag hem på måndag och kan göra precis vad jag vill med min tid igen. Lyx! Ses!

Full agenda? Check!

Det är mycke just nu. Så är det bara. Men efter helgen, då!

Babbel

Dylan har blivit så babblig, bara på de senaste dagarna. Han babblar och han babblar och han babblar. Ibland så slår han även på stort och säger: "Hej". Men för det mesta är det bara babbel just nu. Dock, väldigt viktigt babbel. Babbel av stor betydelse. Det ser man på honom. Och nåde den som skrattar då. Då blir han tyst och ser förnärmad ut. Men ibland vill han bara vara med och skämta lite, spexa loss och berätta en rolig anekdot.

Fest i dagarna två

I lördags fyllde mannen 25 år! Och det har vi firat minsann! Vi började i lördags med en liten fest för familjen hemma hos min mor och far. Dylan sportade blingat Ed Hardy linne dagen till ära, som han fått ifrån vänner som varit i LA. Waaazzup!

Vi bjöd på kräftlunch med västerbottenpaj, sallad och rökta räkor. Gott vare!

Känsliga läsare (så som kräftveganer etc.) varnas för starka bilder. Många kräftor fick sätta livet till denna dag.

Sen avslutade vi med mumsig blåbärstårta. Och se så fint mannen och tårtan matchade! Tror de ringde varandra på morgonen när de bestämde vad de skulle sätta på sig.

När sen kräftlunchen var avslutad så åkte vi in till stan och mötte upp dessa två fina människor för lite minigolf. Efter minigolfen, jag tänker inte säga hur det gick men de vill ha revanch på torsdag, så gick vi till Svenssons Taverna för att avsluta kvällen.

Där blev det pizza! De har finfin pizza där vill jag lova! Kan rekomendera samtliga! På bilden syns två Karl Alfred. Och även en Clara. Ni får gissa vem som är vem.

Så stort grattis mannen, hoppas du hade en fin födelsedag! Ja, eller hoppas och hoppas. Han sa att den var jättefin, så vi tror på det! Då är jag glad!

Dagen efter hade vi sen en liten fest för våra vänner, och även denna gång upplät mor och far sitt hus för vår skull. Tusen tack för det! Och även om jag bara lyckades få bilder på mannens marangtårta (ja den heter så, marang, inte maräng.) så kan jag ju berätta att vi åt paj, spelade Buzz och sköt med luftgevär. Ännu en fin dag! Hoppas jag, vet jag, hoppas jag. Vet jag.

Tänk, ett halvt år har redan gått!

Stort grattis till vår lilla kille som fyller halvåret idag! Ett halvt år är en milstolpe när ens existens räknas i månader och veckor.

En mamma: "Hej Dylan! Heeej! Ska du le för mamma!" Och jag frågar mig själv nu även i skrivandets stund, om det är hans första fakesmile vi ser här, eller om det är skräckblandad förtjusning.

Gosig är han i alla fall! Vår älskling!

Även om en mer bestämmd sida har börjat visa sig ibland. "No pictures, please! Can't you see I'm eating! A blue furry elephant?

Nåväl.

Grattis i alla fall! Vi älskar dig och är så otroligt tacksamma över att få ha dig i våra liv!

Sigtuna

Idag gjorde vår lilla familj en heldagsutflykt till Sigtuna. Och där startade vi efter en kort stunds strosande längs gågatan med lite fika på Tant Brun.

Vi satt ute och det var väldigt mysigt, så när som på alla getingar som är helt galna så här års då. Tur att jag hade med Dylans insektsnät!

Dylan kikade igenom menyn, men bestämmde sig trots allt för att köra på medhavd risgröt med banansmak, följt av lite fruktmos. Han är en finsmakare, det är han.

Fåglarna runt cafét var likt getingarna också helt crazy bananas! Så fort ett bord blev tomt så anföll de det. Så vi passade oss för dem. Sockerberoende fåglar är den farligaste sorten har jag hört. Tror det var Anna Skipper som sa det? Nåväl.

Sen spatserade vi vidare en stund på stan, men smög oss sedan neråt vattnet till för lite minigolf. Och tävlingsmänniskor som vi är så har jag och mannen en ständigt pågående minigolfturnering. Det smärtar mig dock att berätta att efter idag så står det 5-1 till mannen i interna möten. Ouch.

Dylan sov sig igenom hela omgången minigolf, men vaknade med ett leende då han hörde att pappa vann. Killar, de ska då alltid hålla ihop. Dags för en dotter snart tror jag.

Efter det spatserade vi igenom kyrkogården för att komma bort till den gamla kyrkoruinen.

Det är en obeskrivligt speciell stämning på kyrkogårdar tycker jag. Med alla gamla årtal, namn och skulpturer.

I gamla ruiner infinner sig också en speciell stämning.

Och ibland så infinner sig även jag mig i ruiner.

Känner ni stämningen. Väldigt fotogenisk stämning.

En till som kan återfinnas i ruiner. Vänta. I ruiner? Det kanske blir syftningsfel.

Jag låter det vara osagt.

Sen gick vi och avslutade dagen med vår favoritmat, sushi! Och Sigtunas sushi levererade. Helt klart godkänd! Dylans fruktmos levererade också! Två rejäla blöjbyten under dagen.

En underbart fin fantastisk dag hade vi i alla fall, vår lilla familj! Jag älskar er!

Date night!

Igår var vi på date, jag och mannen. Första gången vi var borta en hel kväll på tu man hand sen Dylan föddes. Först värmde vi upp med lite, av mig tillagad, tapas-inspirerad färskpasta. Sen kom mina föräldrar och syster hem till oss och löste av så att vi kunde kila iväg på bio för att se Inception, som var asgrym! Så även om det kanske inte är världens lättaste jobb alla gånger att lägga någon annans halvårsbebis, så är det ett otroligt uppskattat ett! Så tusen tack mor, far och syster att vi fick denna kväll! Det var myspys! Och tack mannen för att du är just det, min man! I love you!

Helgen

Igår var vi på bröllop i Trosa, som på grund av det rådande vädret blev ett romantiskt regnbröllop. Det var våra vänner Justin och Linn som gifte sig. Linn och jag bodde bland annat tillsammans i Israel våren 2006 och Justin och mannen bodde tillsammans i England hösten 2007. Det var vårt andra bröllop i sommar, av totalt fyra som vi varit bjudna på. Ett är nästa helg i England, men det kommer vi tyvärr inte att åka på. Vi skulle det först, men nu blir vi hemma. Tråkigt och skönt på samma gång. Just nu känns det skönt eftersom jag började känna mig lite dålig igår kväll, och vaknade i morse med lätt feber, huvudvärk och muskelvärk. Toppa det med en täppt näsa och en ömmande hals så får du status på mig. Inte kul. Så dagen blir väl en kombo av att försöka vila och försöka få lite saker gjort. Wish me luck!

Liten blir större för var dag som går

Fick ett ryck

Är det mullvadar mina föräldrar har fått i sin gräsmatta? Nej! Det var jag som fick ett ryck, lånade pappas trimmer och rakade av mannens sidohår. Nu ser han ut lite som... hm? En manlig Rihanna? Och mitt vita linne ser ut som en svart mohairtop. Done!

Pysseltider

Hängselbyxor idag igen. Så såhär ser dem alltså ut. Mina snickisar. Men det passar så bra när man håller på och målar och pysslar. Just nu håller vi på att ställa i ordning Dylans rum. Han har växt ur den korg som han har sovit i bredvid vår säng, och bor därför sedan några veckor tillbaka i en spjälsäng i rummet jämte vårat. Mitt föredetta pysselrum. Detta har naturligtvis ställt till en form av kedjereaktion då pysselrummet måste struktureras om, men nu tror jag att vi börjar få någon form av balans på det hela. Samtidigt så ockuperas dock vardagsrummet av den stora tavla som jag håller på med. Men den är snart klar för leverans, och då bör vi kunna finna oss själva i en någorlunda normalordnad lägenhet igen. Och med slutsatsen, att en ateljé står på önskelistan. Men så länge får ett nu mera halverat pysselrum och vardagsrum duga.

Nerplock!

Sista mötet är slut! Och om några timmar så ska hela konferensområdet jämnas med marken. Jag och Dylan har faktiskt varit hemma nu på morgonen och tagit det lugnt, för vi var helt slut efter att ha varit på möhippa i Stockholm igår. Mitt under själva Pride-paraden. Och om barnvagn i Stockholm kan vara lite drygt ibland i vanliga fall, så är det dubbeldrygt med kravallstaket och tusentals människor på gatorna. Men möhippan var kul! Och jag ser fram emot bröllopet nästa helg! Men innan dess har vi lite jobb att göra. See you!