lördag 2 oktober 2010
Confessions of a grasswidow
När mannen är borta brukar tyvärr alltid ett visst mått av dekadens infinna sig. Speciellt då när det kommer till mitt födointag. Slarvar med att äta ordentligt och äter en massa skräp istället. Men kom igen, vem tycker att det är roligt att laga mat till sig själv? Finns i och för sig säkert nån som älskar det, men jag hör helt klart inte till dem. Mannen brukar uttrycka en viss oro över detta och bunkra upp med mat åt mig innan han åker. Då känner jag mig lite som ett barn. Och det är ju inte så kul. Men, å andra sidan, här sitter jag nu med handen så djupt ner i en påse ostbågar att jag har behövt kavla upp tröjärmen. Dekades var ordet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget
(
Atom
)
Jag kan inte annat än att instämma. Det ÄR tråkigt att laga mat till sig själv och varför anstränga sig när man kan mumsa ostbågar?!?
SvaraRaderaHåller fullständigt med! Det finns ingen motivation till att laga mat åt sig själv. Jag kan tycka lite som så att har man någon gång rätt till att vara lite lat och onyttig så är det väl då, när det är lite synd om en som blivit lämnad ensam när maken är borta ;)
SvaraRaderaHar du provat det där med pasta och makrill än? ;-)
SvaraRaderaLinas: Ja varför anstränga sig? He he? Näringsvärden kanske :-)
SvaraRaderaSofie: Ja! Fast jag gör det alltid med lite dåligt samvete. Är onyttig alltså. Kan se mannens kärleksfullt förmanande blick framför mig ;-)
Makena: Jag skulle! Men så glömde jag vad jag hade sparat makrillen för, och åt den på macka med kokt ägg. Ständigt dessa mackor!