Johannas 25 års perukfest - Mustaschen

Som ni kanske såg på de första bilderna så hade Jonathan på sig en väldigt tjusig mustasch när han kom. Den var då icke äkta, och efter ett litet tag så åkte den av och började att vandra runt. Och när den mustaschen väl hade börjat vandra, ja då var det no stopping it!

Först vandrade den till hans fru, vilket kändes naturligt.

Sen vandrade den till mig, vilket på något vis kändes självklart.

Sen vandrade den till Joel, vilket kändes lite läskigt då jag inte trodde att han kunde se märkligare ut.

Sen vandrade den till Emma, och det var bara gulligt.

Sen vandrade den till Christopher, och då kändes den som om ett skogstroll gift sig med typ Freddie Mercury och fått barn.

Sen slutade den vandra i ansikten alls.

Men efter ett tag tröttnade den på nackar.

Och hälsade på mina förfäder.

Testade livet som läsk.

Gjorde ett änglabesök.

Och testade hur farmor hade sett ut om jag förutom två koppar kaffe och spolar även hade målat en mustasch på min farmor när jag var 4 år.

Även farfar fick sig ett släng av mustaschen.

Tills den slutligen drog sig undan tillsammans med mig inne på toaletten för att få en lugn stund innan den begav sig ut i vimlet igen! Så, på detta vis kan livet se ut en kväll om man är lösmustasch!