Året som gått 2010 - juni

I juni fick jag en tidig födelsedagspresent. Väldigt tidig med tanke på att jag fyller år i oktober, men mannen tyckte att jag skulle ha mer glädje av den dessto tidigare jag fick den. Helt rätt tänkt! Välkommen Canon G11!

Och så färdigställde jag och fotade majs möbelprojekt, den bruna rangliga byrån som fick beslag istället för knoppar och hjul istället för vingliga ben. Nöjd blev jag!

Sen fick jag en fin fjärilstavla av min man också, som åkte upp brevid några nypysslade tapet-tavlor.

Sen gick vi på bröllop hela famijen när Fredrik och Petra gifte sig.

Och så gick vi ut och åt på den regnskogsmysiga thairestaurangen Koh Phangan. Komplett med monsunregn och strömavbrott och allt. God mat med!

Och på tal om mat så smakade Dylan på något annat än mjölk för första gången. Risgröt. Success!

Sen åkte vi till Jönköping igen och passade denna gång på att besöka några av deras otroligt välsorterade och trevliga jättesecondhands. Med nöje!

Och fyndade en del också, bland annat Uppsala Ekeby och Iittala för några tior.

Sen åkte vi till Karskoga och svärföräldrarna igen. Fantastiskt väder och skön vila!

De tog med oss ut på små utflykter, bland annat grillade vi persisk kebab ute vid en sjö.

Och Dylan fick känna på sand mellan tårna för första gången.

Och så var det med juni!

Året som gått 2010 - Maj

I maj åkte jag och Clara på tågäventyr med Dylan till Stockholm. Och att tåg och barnvagn inte är en smidig kombination, det ska då alla veta. Men en kanonmysig dag var det för det! God lunch på Vapiano!

Sen gick Dylan och jag på ettårskalas, åt tårta och gav bort en liten rödprickig teservis.

Sen njöt vi massor av att maj bjöd på värme!

Och ännu en möbel blev pimpad och ommålad.

Sen icke att förglömma så dök vi i maj även upp på en Hollywoodfest, som de enda utklädda. Kan skratta lite åt det än. Love it!

Och vår lilla pojke bara växte och växte och såg så här stor och förnuftig ut i slutet på maj, lite över tre månader gammal.

Och så var det med maj!

Året som gått 2010 - April

I april begav vi oss ut på lite längre äventyr för första gången. Och som tur va så trivdes Dylan utmärkt i bilstolen!

Vi hälsade på svärföräldrarna i Karlskoga och min barndomsvän Esther med man i Örebro. Där passade Dylan på att jamma loss lite. Han har en musikalisk ådra, det har han.

Hos svärföräldrarna passade vi även på att shoppa loss på den lokala loppisen. Här skådas några av fynden.

Sen for vi till Jönköping och då hade det hunnit bli så varmt att man tordes gå barfota i skorna. Ljuva tid!

För övrigt så gjorde jag en del amerikanska pancakes.

Och pysslade tapet-tavlor.

Och så avslutade jag blogg-april med en "Copycatweek".

Ja det var april det!

Året som gått 2010 - Mars

I mars fortsatte vi att bara njuta av vår lilla kille! Gos och mys!

Och efter tre veckor började formerna återvända och gamla kläder började åter sitta hyfsat i alla fall. Skön känsla!

Många och långa barnvagnspromenader blev det också i mars-solen!

Och senare så passade även första paret jeans. Som jag hade längtat efter jeans! De brukade dock vara mer loose tidigare. Men, de gick att stänga!

Dylan här tjugo dagar gammal gästbloggade lite och spännde sig för tjejerna.

Barnvagn blev det nya svarta för mig, och det svarta matcha jag med leopard.

Sen matchade jag Dylan med mig.

Vår älskling! En glad, busig, lättsam kille som jag inte vet hur vi klarade oss utan innan.

Sen blev det påsk och äntligen vår på riktigt!

Så, det var mars det!

Året som gått 2010 - februari

Började februari med att gå över tiden och var fortfarande rund som en boll när februari började.

Passade på att låta vår vän Simeon fota lite fina magbilder när vi ändå väntade. Resultatet fick jag nu i julklapp av mannen, måste visa er! Så fina bilder!

Passade även på att pyssla lite hemma medans jag väntade och målade om diverse möbler.

Sen två veckor över tiden blev det äntligen dags att åka till BB!

Och så, 52 minuter innan alla hjärtans dag så kom han äntligen ut vår lilla Dylan och hälsade världen med ett peacetecken.

Sen var det en hel del Dylan som gällde både här på bloggen och i verkliga levandes livet. Och det är det ju fortfarande.

Så! Det var februari det!

Året som gått 2010 - Januari

Januari gick jag mest hemma klädd såhär, hade det skönt och väntade på bebis beräknad till slutet av månaden.

Men min vän Clara fick även med mig mig till Stockholm och Dalì-utställningen på Moderna. Det var en fin dag!

Sen stoppade jag om en fåtölj också som fortfarande väntar på att kläs.

Och så klippte jag av mig mitt långa hår. Och kortare kulle det bli sen.

Så det var januari det!

Vi minns året som gått 2010

Tänkte avsluta detta år med en tillbakablick på det gångna året. Så otroligt originellt! Nej, kanske inte. Men kanske kul. Så vi börjar med januari och så kör vi vidare framåt. Jag säger som jag brukar. Håll tillgodo!

Confessions

Jag börjar få lite shoppingabstinens i min shoppingfasta. Första januari har jag kört på i sju månader med några undantag inhandlade för presentkort jag fått. Tror denna plötsliga abstinens kan härledas till allt vårmode som börjar trilla in nu överallt. Och då menar jag inte i butikerna, för där hänger jag inte speciellt ofta alls. Varför utmana ödet liksom. Men däremot på alla modebloggar. Spring/Summer 2011 tada! Men ska jag vara helt ärlig mot mig själv så är jag nog egentligen mer sugen på känslan vårplaggen förmedlar, än på några faktiska plagg. Mer sugen på låga skor mot bar asfalt som ett begrepp än på just nya låga skor. Mer sugen på solsken, ljusa färger, långa klänningar och bara fötter i skorna än på att egentligen lägga pengar på något som jag redan har garderoben överfull av. Kläder. Och skrikande behov finnes ej, tro mig. Så jag håller nog på det där julklappspresentkortet som bränner i min plånbok ett tag till. Som typ till när magen börjar växa och urvalet i garderoben som fortfarande passar börjar krympa. Då kommer det nog till bättre användning. Bättre än när en soltörstig nordbo sitter och spanar in Spring/Summer 2011 i december 2010.

Såhär kan man också må

Jag är hungrig. Jämt.

Jag vill ha bröd som inte luktar någonting. Alltså INGENTING. Luft möjligtvis?

Jag är sugen på syrliga saker. Men jag blir vansinnigt sur i magen av syrliga saker så det går ej.

Jag har blivit en tablettmissbrukare. Jag missbrukar fluortabletter på en daglig basis. Klarar inte av bismaken som kan bli i munnen efter att jag har ätit något. Och jag äter hela tiden. Ge mig fluor!

Jag har minne som en fisk. Om någon frågar mig på eftermiddagen hur det går med graviditeten kan jag svara att jag mår jättebra. Varpå mannen påminner mig om att jag spydde senast för några timmar sen. Men hey, why remember the bad times?

Japp

Dylan ska alltså få ett litet syskon! De flesta gissade rätt. Fick någon gissning på "katt i spisen" but no, vi har inte skaffat katt. Hoppas på något lite mindre hårigt. Och nej, då menar jag inte en nakenkatt. Detta lilla syskon är beräknat till i sommar och jag är nu inne i min andra trimester. Ligger lite lågt med veckotalet då jag inte varit på ultraljudet än. Fick en rätt sen tid för ultraljud eftersom det tydligen var ganska högt tryck där just nu efter juluppehållet i babyboom-Sverige. Så vi återkommer med det om en månad.

I övrigt mår jag rätt bra. Jag mådde väldigt illa med Dylan från typ vecka 6 till vecka 13-14, och inspekterade insidan av porslinsfåtöljen minst en gång om dagen, oftast fler under denna tid. Nu har det varit betydligt mer inkonsekvent. Vecka 6 till ungefär vecka 10 var det likadant som förra gången, men efter de fyra veckorna så har det bara varit nån gång nu och då. Vilket är väldigt skönt när man redan har en liten kille hemma att ta hand om. Men det har faktiskt gått bra, kanske till och med bättre just därför. Jag måste liksom hålla mig igång och tänka på annat, vilket hjälper.

Sen har jag världens bästa man också! Det är också en stor hjälp! En man som offrar sovmorgnar och åker och handlar alla möjliga saker som jag blir sugen på med omedelbar verkan. En sån är bra att ha! Och visst är det så att det blir lite tätt mellan knoddarna, men det var inte helt oplanerat så att säga. Men eftersom barn inte är något man bara beställer så vet man ju liksom aldrig hur det ska gå. Inte förrens den tittar ut efter nio månader vet man ju hur det faktiskt har gått. Men, om nu allt går som det ska så är Dylan alltså cirka ett och ett halvt år när han blir storebror.

En liten rebus, lös den om ni kan...

Från oss alla till er alla

Only the young ones

Jag fattar inte att jag gör det här, men aja. Nog om det. Efter en del misslyckade uppladdningsförsök via Youtube så försöker jag nu med Vimeo. De tog bort ljudet ifrån klippet hela tiden på grund av upphovsrättsblalabla, även om jag döpte om det och försökte smyga upp det lite diskret. So here we go. Hoppas det får ligga kvar nu. Annars får jag väl maila Brandon och be om lov att göra en alternativ musikvideo. För alternativ, det är den. Enjoy eller nåt.

Ni är ju galna

Jaha. Då blir det en filmvisning då. Faktiskt lite pinsamt. Men jag har ingen annan än mig själv att skylla i så fall. Jag såg just filmklippet för andra gången och insåg att jag plötsligt vill visa det lite mindre vid närmare eftertanke. Men asså, jag gillar ju att bjuda på mig själv. Och jag låter gärna andra skratta åt min småknasighet. Men detta är nog ändå på gränsen. Dock har jag lovat, och ni levererade kommentarer så. Men jag måste ändå få ursäkta mig och säga att detta inte gjordes för att visas på bloggen. Så har jag det sagt. Men kanske det kan sprida lite glädje i juletid, så det får vara värt det. Har jag tur så strular kanske tekniken vid uppladdningen, och jag får inte ens upp klippet på bloggen. Har jag otur så. Ja. Ni får se. Hjälp.

Ack värmeland du sköna

Underbar solnedgång utanför svärföräldrarnas fönster, dan före dopparedan. Här har det rullats köttbullar, fyllts kalkon, lagats julgodis, slagits in julklappar och spelats spel. Precis det jag vill göra dagen innan julafton. Fast köttbullarna och kalkonen står svärfar för, jag har inte ens hjälpt till, bara latat mig. Och imorgon ska vår lilla kille fira sin första jul. Tänk, förra julen hade vi inte ens träffat honom för första gången än, och nu fyller han snart ett år. Men nu är en lång dag till ända, och klockan har krupit över tolv. Så god jul på er alla!

Kul grej!

Sitter i bilen på väg till Värmland nu och kom på en kul grej jag ska göra. Jag spelade nämligen in en spontan musikvideo igår när jag gjorde bland det tråkigaste jag vet, att diska. Nej, vi har ingen diskmaskin. Så för att göra det hela mer uthärdligt så brukar jag stoppa i hörlurarna och digga loss lite. Så till själva grejen. Får jag mer än tjugo kommentarer på detta inlägg innan julafton så får ni se videon här. Helt anonyma kommentarer räknas bara som en halv. Så vill ni se mig skämma ut mig själv till en Brandon Flowers låt så är det bara att sätta igång och kommentera! Om inte, låt då bli för allt i världen!

En hyacint i min hyacint

Det har efterlysts fler bilder på vår lägenhet här på bloggen, och bilder på badrummet sen det gjordes om. Jag är dock olydig ty detta är varken eller. Ja, fast den är ju tagen i vår lägenhet såklart. Men den visar inte så mycke mer än ett stilleben som står uppställt på vår mikro. Tänkte bara visa lite julepynt innan man är så less på det så att man börjar gråta vid blotta åsynen. Vi har haft väldigt sparsmakat julpynt i år, och håll i er. INGEN gran! Inte ens en liten. Inte vad jag har sett till i alla fall. Men imorgon åker vi till svärföräldrarna i Värmland och kommer åter först på annandagen, bara för att då kasta oss in direkt i nästa julfirande med andra halvan av släkten. Så den granen hade nog dött förgäves om den hade slutat sina dagar i vårt hem. Dessutom behöver jag inte en sak till just nu att hålla en liten kille som reser sig upp mot allt, på behörigt avstånd ifrån. Så nej. Ingen gran. Men väl en hyacint i min hyacintkopp av Arthur Percy. Och så en vit amaryllis. Och så nån stjärna här, och någon ljusstake där. Men sen, bara en hel massa julefrid! Snart god jul på er!

Hon klär sig alltså finns hon

Jag har varit en usel bloggerska på sista tiden. En usel! Och jag är väl medveten om det också. Ingen ursäkt har jag heller att komma med. Eller jag har, men som min man brukar säga: "Ursäkter är som armhålor, alla har ett par och de stinker". Så vi skippar ursäkterna. Istället lägger jag upp helgens utstyrslar, eller outfits om man så vill. Något jag inte gjort sedan förra seklet känns det som. Så håll till godo!

Lördag.

Och söndag.

Och efter det här så hade hon inga vänner längre

Jag äter sylta. Bara det tycker många är äckligt, fast man inte får kalla mat äcklig. Men. Idag åt jag med sked, direkt ur förpackningen. Och så läser vi inläggets titel igen och nickar instämmande. Jo men visst.

Runaway train

Igår hoppa jag på ett tåg som tog mig hela vägen till Trosa söder om Stockholm, och till min annars i Malmö bosatta vän Linn som är här och hälsar på i sitt föräldrahem. Trosa är ju lite närmare Uppsala än vad Malmö är, så jag lämnade helt enkelt mina grabbar hemma att rå om varandra lite på tu man hand och for åstad för lite tjejmys. Och Trosa är mysigt att mysa i! Skärgårdsbelägen landsbygd kan vi kalla det för de som aldrig varit här.


Så nu sitter jag här i köket medans Linn sover en liten stund till, och äter mackor med alfalfagroddar och dricker apelsinblomste i adventsljusstakens sken. Sovit som en prinsessa har jag dessutom gjort i den kompakta tystnad som råder här ute bland ängar och kor. Ikväll vankas det Luciakonsert i Katarina Kyrka och sen hem till mina favorit grabbar igen. Men först en hel dag med min favorit Linn!