Läsarna bestämmer - Att det är alldeles för sent och att Johanna får gå och lägga sig

Åh tack! Va ni är snälla! Ni anar inte hur trött jag är! Helt ärligt. Jag sitter här och formulerar ett inlägg. Men min hjärna funkar inte. Den har gått hem. Eller så har den varit vettig nog att gå och lägga sig. Som jag borde ha gjort för sådär en timme sen när jag först tänkte tanken. Hopplös nattuggla, det är vad jag är! Men helt seriöst. Jag är slut och inför därför nyheten måndagssöndag! Det betyder att det man egentligen sagt att man ska blogga på söndag, lika gärna kan bloggas på måndag. Så sista läsarinlägget kommer helt sonika imorgon. Och med det så önskar jag alla vettiga människor som redan sover en fortsatt trevlig sömn. Och ni andra, nu går vi och lägger oss! Där med basta!

Ett annat betongprojekt

Som jag nämnde i ett inlägg här nedan så drog ju min älskade son ner en av mina favoritljusstakar i golvet. Min höga betongstake från Edblad & Co. Här ser ni den skyldige, ertappad i närheten av brottsplatsen, redan dömd och iförd fängelsekostym.

Och trots att alla kronblad på halva sidan smashats sönder så bestämde jag mig för att försöka laga den. Så jag började med att limma tillbaka de bitar som var stora nog att limmas tillbaka med limpistol.

Sedan formade jag till resten av kronbladen med lufttorkande modellera.

Efter det så spacklade jag igen sprickorna med hjälp av vanligt lättspackel.

Och till sist så målade jag de vita delarna med samma gråa allmogefärg som jag använde till "betongramen". Och tro det eller ej, men det ser faktiskt helt okey ut!

Från guld till betong

Den här gamla tavlan, tidigare omgjord till griffeltavla fick i helgen ny skrud. Guldramen har egentligen aldrig riktigt gjort sig i vårt kök tycker jag, och vitmålad hade den blivit för platt mot den vita väggen bakom. Så den har fått förbli orörd. Tills det slog mig, betong! Det vore snyggt!

Så jag började med att grunda ramen med en strukturfärg från Panduro som heter Snow paint.

Den är alldeles lagom kornig i konsistensen för att ge lite struktur tycker jag. Annars kan man testa att blanda sand direkt i färgen man ska måla med, men jag hade en del sprickor som behövde fyllas och så, och då blev detta det bästa alternativet.

Efter att strukturfärgen hade torkat så strök jag hela ramen noga med ett lager sidenmatt allmogefärg, också den ifrån Panduro. Nyansen heter grå helt enkelt.

Och här ser ni resultatet!

En liten närbild på ytan. Jag avslutade med att gnida in den med lite superutspädd vitfärg också, för att det inte skulle kännas så perfekt. Måste säga att jag faktiskt känner mig rätt nöjd med resultatet! Lite betongigt sådär. Nice!

Läsarna bestämmer - Min syn på kläder

Flera har frågat hur det går med mitt shoppingstopp. Så det får bli kvällens läsarinlägg. Och jo tack, det går bra! Dock har några inköp gjorts. Här kommer klädbikten. Dels fick jag en del presentkort på Lindex och Åhlen's när jag fyllde år i oktober, dels fick jag några presentkort vid jul som samtliga har använts. Men inte bara till kläder såklart, och inte bara till mig. Men en del kläder har jag förskansat. Jag är ju som bekant gravid, det var jag inte i maj när jag startade klädshoppingstoppet. Men jag trodde nog ändå att jag skulle klara mig på vad jag hade sen förra graviditeten. Dock tog jag inte med i beräkningen att jag då var höggravid på vintern. Denna gång är jag höggravid på sommaren. Så det är sådant som jag har passat på att införskaffa. Säsongsenliga mammakläder. I basformat. Och med framförhållning så har jag även köpt en bikini. Med en underdel som ska passa både med mage och efter, och en överdel storlek större som dessutom ska gå att amma i. Utöver bikinin så har jag köpt två par mammaleggins, ett par svarta och ett par khakigröna i denim. Några längre basmammalinnen, ett par mammamjukisbyxor och några stretchiga enfärgade trikåklänningar som ska rymma min växande mage. Så nu ska jag nog klara mig på den fronten med!
Och om vi sen lämnar shoppingstoppet så kan jag bara sammanfatta min syn på kläder i övrigt kort. Jag älskar kläder! Det är och har alltid varit ett stort intresse för mig. Jag skulle inte säga att jag vet en massa om modebranchen, eller är något designerfreak, men tycker det är fantastiskt kul att hitta kläder som lyfter fram personlighet och passar bra. Både till mig och till andra. Och, jag tycker att det absolut viktigaste med en outfit inte är vilket märke som står i nacken, utan stylingen! Hur man klär upp kläderna, med vad, snitt och passform det är det viktigaste. Och med det sagt så är sen kläder absolut inte det viktigaste i mitt liv. Far from! Men det hoppades jag ingen trodde om mig heller. Jag tycker bara att det är kul. Jättekul! Och hur olika människor klär sig fascinerar mig. Det är lite som ett hemligt språk tycker jag. Det säger mycke om en person, om än långt ifrån allt! Jag skulle också tycka att det vore jättekul att hålla på med typ makeovers och sånt, men ibland får jag utlopp för det ändå. Att sy en bal eller brudklänning till någon ger mig lite av den känslan. Att välja snitt som smickrar figuren och få fram det till det yttre vackraste i en person är ju jättekul ju! Så att sminka, sätta upp hår och allt sånt hör till det roligare jag vet!

Min matta!

Jag har länge letat efter en snygg vävd plastmatta att ha under köksbordet. Plast därför att det är det ända som känns fräsch med tanke på hur mycke kladd Dylan dräller runt sin stol, och en matta just för att han dräller en del. Jag måste ju ha något att sopa in smutsen under liksom. Typ. Men i alla fall, alla jag hittat har varit för smala, bara 70 cm breda och med konstiga mönster. Men igår så hittade jag den här ifrån Pappelina. Finns både som smal, men även som 140 cm bred. Och så tycker jag att den är snygg också! Men varför, VARFÖR måste då min perfekta matta kosta nästan tretusen spänn! Alltså, det är inte vrålmycke, men det är dock pengar för den som inte mycke pengar har. Kunde den inte bara kosta trehundra spänn så hade det vart klappat och klart liksom. Så jag får betänka detta. Det faktum att den är perfekt väger ju rätt tungt. Men det faktum att vi behöver köpa en syskonvagn i vår väger nog tyngre. Åh dessa i-landsproblem. Vi kanske kan lösa det på ett u-lands sätt. En unge i en sjal på magen, och en unge i en sjal på ryggen. Och så sitter vi sen och äter vår mat på en matta i köket. Kanon!

Läsarna bestämmer - Min nästa tavla

Hej igen! Jag gick så upp i allt pysslande, garderobsfixande och ja, även TV-tittande att jag höll på att helt glömma bort dagens läsarinlägg. En ber om ursäkt. Så, med någon minuts marginal så petar jag dit den nu. Dock får jag nu kasta om lite i inläggsplaneringen då de andra två jag hade tänkt blogga blir för tidsödande för att blogga vid midnatt. Så jag tog en enkel en. Min nästa tavla. Det är nämligen en tavla till min mor. Hon fick den tomma duken i julklapp av mig, och nu kommer motivet. Det är nummer tre hon får i en serie som när den är färdig ska bestå av fyra tavlor. Sommar, vår, vinter och höst. Sommar och vår har hon redan, och det är nu vinter som komma skall. Och jag vet precis hur den ska se ut! Och det är alltid lika kul att få bilden i sitt huvud att uppenbara sig på duken med hjälp av sina händer. Så, det är min nästa tavla det! Sen ska jag jobba på med tre stora och tre lite mindre kvadratiska tavlor till min tänkta kommande utställning. Det ska också bli en kul utmaning!

Pyssel på agendan

Nu står det lite pyssel på agendan. En guldfärgad ram i köket som ska målas, och om allt går som jag tänkt mig ska kännas lite "betongig" när jag är klar. Tyvärr finns det ingen betongfärg att köpa, men man kan ju trixa lite va. För övrigt håller jag på att pysslar om lite i köket. Vårt hem är mitt ständigt pågående projekt. Det känns ibland som om jag aldrig blir varken riktigt färdig eller riktigt nöjd. Men samtidigt är det ju lite charmen med det hela. Ett hem växer ständigt och förändras. Men ibland måste man ju va lite nöjd med. Får jobba på det. Men nu, pyssel!

Mysfredag

Idag hade vi en riktig mysfredag, hela familjen! Mannen brukar vara ledig på fredagar, men med mer eller mindre att göra på agendan ändå. Idag har han dock bara varit ledig! Så vi åkte in till stan och åt sushilunch! Äntligen! Som jag har längtat! Dock låg jag lite lågt på laxsidan, men det var inte mindre gott för det! Och så måste jag ju erkänna att jag faktiskt smakade lite lax av mannen. Mannen som dessutom passade på att gå till frisören. Jag har ju klippt honom ett tag nu, men det var så skönt att leja bort det denna gång. Fint blev det med!

Dylan smakade lite sushi för första gången, och han gillade det. Men ingen lax för honom heller. Sen börjar han ju få lite dille på det här med att han vill ha det vi äter. Inte alltid så lämpligt. Men jag kan ändå förstå honom. Vad är fruktgröt mot sushi liksom? Ett hån, det är vad det är.

Sen promenerade vi till Svandammen och matade fåglarna. Dylan började dock nästan att gråta när de kom rusandes mot vagnen så fort de fick syn på min lilla påse med bröd. Dessa matgalna änder. Men uppe hos pappa var det bättre. Pappa förstår Dylan, för han är också lite rädd för fåglar.

Så det fick bli jag som matade änderna. Det ska då var en kvinna till att våga mata decimeterhöga fjäderfän. Men en otroligt mysig dag har vi haft idag i alla fall, alla tre! Ja, och så fyran då!

Jomendetvisstejagväl

Att det var grönt tema i bloggköping idag. Host, harkel. Det var ju därför jag valde läsarrubriken "grönt" just idag. Eller inte. Eller så var det bara flyt, trots att jag alltid är för lat att hänga på dessa temaveckor. Med undantag för någon enstaka dag eller gång då. Randig har jag ju varit en hel vecka vill jag minnas. Och rosa en gång också. Faktiskt.

Räddningen för min garderob

Den har stått lite still nu min garderobsstädning, för jag står alltid och trampar på samma ställe. Jag får inte plats! Bara det är ju i och för sig lite sjukt. För jag har egentligen utrymme som bör räcka. Jag har en klädkammare som man kan gå in i med två byråer i, en garderob med både hylla och hängare, och en vanlig byrå. Men det blir ändå stökigt på en gång eftersom allt inte har en given plats. Det är fullt helt enkelt. Så det hamnar i IKEA-påsar istället. Ni vet, de där stora blåa i plast. Har kanske, hmm låt se, sex-sju stycken i min klädkammare. Innehållandes sorterade men oupphängda kläder. Och det värsta med det är ju att allt alltid är skrynkligt när man vill ha det. Så nej. Nu fick det räcka. Nog för att jag säkert behöver rensa ut en del också, men så här kan man ju inte ha det. Mannen, som är ordningen själv ser lite blek ut i ansiktet när han tittar in i min garderob. Han brukar inte säga något, för han behöver inte, utan suckar bara och skakar lite lätt på huvudet. Så idag köpte jag vad ni ser här ovan. En klädställning på hjul! Så bra! För någon mer garderob har vi inte plats med, men den här kan jag ha stående i min klädkammare. Speciellt bra eftersom det är klänningar och långa saker som det är trängst för. Så nu när barnet sover ska här skruvas och det ska hängas! Nu känner jag livet i mig!

Läsarna bestämmer - GRÖNT

Idag fick en anonym bloggläsare bestämma temat till grönt. Och eftersom jag gillar grönt väldigt mycke, så kunde jag ju inte låta bli. Här kommer fem gröna saker med mig...

1. Jag har gröna ögon.

2. Jag vet inte om jag har gröna fingrar, men jag har alltid gillat att hålla på med blommor och blader.

3. Jag älskar avocado! Och avocado är ju väldigt grönt. Avocadosoppa är en favorit.

4. Jag gillar att spela minigolf, och det måste väl ändå räknas som någonting grönt. Kanske.

5. Jag samlar på gröna glasvaser.

Och ändå känner jag inget annat än kärlek

Dylan river ner min favoritljusstake i golvet, och överdelen går i bitar. Sen när jag sitter och förgäves försöker att limma ihop de små, nästan minimaliska bitarna så passar han även på att riva ut samtliga lådor som han når till i köket. Sen tycker han att jag är tråkig och kommer bort till mig där jag sitter och står och drar i mitt byxben och utstöter med sin gnälligaste ton: "Maaa maaa maaa maaa" tills jag plockar upp honom. Då spyr han upp ett russin på min nytvättade tröja. Och jag bara älskar honom! Älskade skitunge!

Kom sol, kom vår!

Nu vill jag ha fågelkvitter och snödroppar! Jag vill ha bar grusig asfalt och idelt solsken. Och så vill jag se ut såhär. Plus mage då. Beigea hudnära toner upplivat med stark färg! Inte så mycke mönster för min del, men färg! Som en skål m&m's ungefär. Och barfota i skorna...

Bild lånad från Zara via Marcella, mage ditmålad av mig...

Läsarna bestämmer - Mitt liv 10 år bakåt och 10 år framåt i tiden

För tio år sedan...

Året var 2001. Jag var femton år. Hade blondslingat hår som jag brukade styla lite dreadsliknande eller lite rufsigt tupperat. Jag hade just bestämt mig för att det här med att vara kristen inte bara var något jag trott på som liten, för mig var det för livet. Så medans många av mina gamla kompisar som också växt upp i kyrkan drog sig bort och ville testa att leva för annat, så drog jag mig närmare. Ett beslut som naturligtvis har påverkat mig väldigt mycke. Och tio år senare har jag aldrig, och då menar jag aldrig ångrat det en sekund. För tio år sedan träffade jag även min man för allra första gången. Tänk, femton år gamla var vi den där majkvällen. Vi träffades i en kyrka i Stockholm som vi båda besökte bara för helgen, och han berättade att han skulle gå samma gymnasium som mig till hösten. Det var något med honom som fångade mitt intresse på ett speciellt sätt från första sund. Jag tyckte han var charmig liksom. Hade något extra. Och så var det nåt med ögonen. De glittrade, och det gör de än. Men framför allt så var han så cool. Inte på det där "Jag är så rätt, så inne, gör allt, säger allt och klär mig rätt sättet" utan det andra. Det som är coolt på riktigt. Alltså "Jag är den jag är, gilla eller gilla inte sättet". Och så var inte killarna jag hängde med. De kändes plötsligt ansträngda och konstlade jämfört med honom. Han hade liksom självdistans. Ja, självdistans är ordet. Och skinn på näsan. Och så tyckte jag att han var snygg, fast han hade kort hår. Killar skulle ha långa stylade frisyrer med snelugg för mig på den tiden. Men den sommaren sms:ade vi ganska så flitigt med varandra, och träffades några gånger. Jag började nog bli lite kär, men samtidigt var han ju inte som jag hade tänkt mig att den jag skulle bli kär i var. Låter kanske konstigt. Men jag var femton år och visste helt enkelt inte än helt vad som var viktigt för mig i en kille. Självdistans eller frisyr. Men en sak visste jag, att jag skulle ha en bra en, och att han skulle väljas noga. För jag hade aldrig haft en pojkvän innan det, och jag har aldrig velat ha en "bara för att". Jag ville ha The Pojkvän. En åtminstone potentiell framtida man. Och det gick ju rätt bra det där efter några turer som ett ungt och omoget hjärta kan ta en på.

Om tio år...

Är året 2021. Jag är trettiofem år, mannen likaså, Dylan är elva år och bebisen i magen är snart tio. Förhoppningsvis har de kanske nåt syskon till och vi bor i ett hus några minuter utanför stan. Eller "en" stad. Inte säkert att vi bor kvar här. Barnen går i skolan, mannen har förhoppningsvis hunnit plugga en del och arbetar med kristet socialt arbete på något vis, och jag driver mitt företag och varvar det med att vara hemmafru. Jag vill ha ett litet företag, har inga världserövrar-IKEA-visioner, inga karriärista-fantasier. Vill bara dra in lite extra till hushållskassan med att göra det jag älskar utan att det upptar all min tid och mina tankar. Familjen först, det har varit mitt måtto sedan innan jag hade en egen familj. Har inget så kallat självförverklarbehov av stora mått. Tid för mig själv, ja. Tid för att gör det jag älskar och umgås med de jag tycker om utöver familjen, absolut. Men that's about it. Så om tio år är jag en snygg bloggande hemmafru som finns där för min man och mina barn, som älskar Jesus och att tala om honom och som älskar livet vart det än tar mig. För mig är varje dag en gåva från Gud, och vad jag gör med den, min gåva tillbaka till honom.

Lilla blonda Johanna i Paris, femton år gammal...

I'm the winner!

Jag vann en alfabetsaffisch hos Smäm! Som för övrigt kan bli dagens länk-kärlek! Många av hennes fina alster finns att beställa via hennes sida också, så klicka in vettja! Tusen tack! Ja vad ska man säga? JAG ÄLSKAR ATT VINNA!!!

Semlor, på en tisdag!

Är du en av dem som anser det helgerån att äta semlor i Januari så får du väl blunda nu. Men igår hade vi middag och spelkväll hemma hos oss, och Sebastian hade med sig semlor till efterätt! Och se så fint mannen dukade upp med Koka Blå. Han kan han också, det ska då alla veta. Gott var det också! Idag fortsätter garderobsevighetsprojektet, och nej som en undrade, haha, Dylan hjälper inte till. Jag passar på när han sover, och när han sen vaknar så matar jag honom och strör sedan ut lite leksaker på hallgolvet och fortsätter så länge vi båda orkar. Igår orkade däremot jag inte så mycke alls, men jag har i alla fall rensat ut all jeans som redan har slutat passa över magen. Arton stycken. Vilket lämnar ungefär lika många kvar som fortfarande passar, inklusive jeansleggins som egentligen inte är något jag diggar så stenhårt. Och snart så halveras det väl igen, magen har tagit fart nu på tillväxtfronten. Inte så att den är stor, men det går snabbare nu märker jag. Och nu sover den lille så det är väl nu jag ska passa på då. Hua. Men okey. Kom igen nu Johanna! Du kan fixa det här! Ho! Ho! Ho! Kämpa, kämpa, kämpa! Vart är Jillian Michaels när man behöver henne!?

Läsarna bestämmer - 10 random things about me...

På Linns uppmaning ska jag skriva något utifrån de här tio punkterna av saker som ni förmodligen inte visste om mig. Uppenbarligen så vet dock Linn dessa saker om mig. Kan ju i och för sig vara för att hon är en av mina bästa vänner. Och låt mig säga, jag vet en hel del om henne också. Men den här gången kommer hon undan, och det är jag som sitter på kroken. Så nu kör vi. De här tio sakerna visste ni nog inte om mig.

1. Jag nyser när jag äter mörk choklad

Ja vad ska jag säga? Rubriken säger allt. Äter jag mörk choklad, alltså choklad med högre cacaohalt än runt 50 procent så nyser jag. Alltid. Japp, varje gång. Vet inte varför? Det började när jag var runt femton, sexton år. Mina systrar gör det också, men inte min bror. Till och med så att jag nyser om jag äter en mörk Polly, men inte om jag äter en ljus. Märkligt det där.

2. Jag svimmar när jag är stressad

Ja jag svimmar ibland. Kanske nån gång per år. Ibland bara en. Och oftast relaterat till stress. Stress eller om det är tjafsigt. Folk som bråkar med varandra eller med mig. Då är det tack och hej. Någon drar ur kontakten och jag ställer till en scen. Jag hör nästan alltid allt som sägs runt omkring mig, men kan inte svara och inte öppna ögonen. Tänker alltid att alla som blir uppjagade bara ska lugna ner sig och låta mig sova. Har undersökts för detta, men de hittade inget. Vissa, läses titelbestämmaren, tror dock att jag behöver träna lite mer. Och det kanske stämmer? Jag har aldrig gymmat i hela mitt liv. Första gången jag svimmade var jag nio år.

3. Jag är gift med en kurdisk prins

Japp! Så är det! Hans mor är prinsessa, dotter till stamhövdingen av en stor del av kurdistan. Han har väl runt 600.000 släktingar också. På riktigt. Har tänkt någon gång att vi borde be alla dem skicka oss tio kronor var. Det hade vart nåt det. Följdfrågor på detta? Nej, trodde inte det heller. I så fall får ni leta upp vår pressekreterare.

4. Jag har bestigit berg i ballerinaskor av guld

Till mitt försvar så var det en oplanerad bergsbestigning. Vi skulle bara vandra runt i parken nedanför. Trodde jag. Men ja, jag har bestigit ett berg vid Döda Havet i pärlbroderade guldballerinor. De fick slängas när vi sen väl kom ner ifrån berget. De var då inte en gnutta guldfärgade längre och båda sulorna hade lossnat.

5. Jag kan ta en hel rulle film på myror i en bastu, på den tiden när man fortfarande använde rullar.

Det var faktiskt bara sju-åtta kort. Och myrorna går på en fönsterkarm vid duschen. Jag fotade deras siluetter. Väldigt konstnärliga bilder faktiskt. Kanske. Jag kan visa er någon gång så får ni avgöra själva. Så kan vi säga om det.

6. Jag har tjänat 400 spänn genom att dansa på sergels torg utklädd till super-woman

Min möhippa. Say no more. Tror jag drog in mest pengar till "Hips don't lie". Jag hade feeling på den låten.

7. Jag är del av ett 5-generations led

Japp, fem levande generationer i rätt nedstigande led. Längst ner har vi Dylan, sen jag, sen mamma, sen mormor och högst upp gammelmormor.

8. Jag har varit identitetslös i England

Nyförlovad och med huvudet bland molnen var jag på väg hem efter att ha hälsat på mannen i England och även tagit en liten tripp till Venedig. Jag var nog hög på kärlek för jag packade ner allt jag hade i ett och samma handbagage, mobil, plånbok, pass, ja allt. Stoppade det i väskförvaringen under bussen som skulle ta mig till flygplatsen, pussade min nyblivna fästman farväl och åkte iväg. Jag hade inget förutom kläder på mig i bussen och sov mesta delen av resan. Väl framme vid flygplatsen nån timme innan avresa så finns inte min väska att hämta ut ur utrymmet under bussen. Men det finns en liknande väska kvar när allt var tömt. I den låg gigantiska tantunderkläder, en necessär med massa olika piller och fula jeans. Absolut inte min väska med andra ord. Någon som gått av längs vägen hade tagit fel väska! Så jag hade varken pass, pengar eller mobil. Och var strandad utan id-handling. Ringde svenska ambassaden för att se om de kunde utfärda ett tillfälligt pass men eftersom de var fredag eftermiddag så hade de stängt för helgen och öppnade åter på måndag. Dessutom skulle jag behöva faxa personbevis från Sverige eftersom jag saknade id-handling. Och det skulle kunna ta en vecka minst att få allt i ordning. Jag fick inte lämna landet och Sverige fick inte ta emot mig. Som tur var så upptäckte tanten på måndagen att hon tagit fel väska, det tog henne alltså bara fyra dagar att inse att det var konstigt att jeansen blivit så små sen hon packa ner dem. Så på tisdagen återförenades jag äntligen med väskan och satt på ett plan hem samma kväll.

9. Jag vann min bröllopsresa på grund av att min kompis inte kunde hålla huvudet över vattenytan

De som läste min blogg redan 2008 kanske kommer ihåg att jag tävlade på nätet och vann vår bröllopsresa till Karibien. Om inte kan ni läsa om det här. Annars i korta drag. Min man jobbade ideellt utomlands vid tiden för vårt bröllop, och vi skulle inte ha råd att både ha en stor bröllopsfest med alla våra vänner och åka på vår drömsmekmånad. Så vi valde fest med vännerna trots att det kändes lite tråkigt att inte få den smekmånad som vi båda verkligen drömt om. Men eftersom mannen bodde utomlands då och bröllopsbesparingar hindrade mig från att åka och hälsa på honom så satt jag på kvällarna efter jobbet och sökte efter olika tävlingar på nätet där man kunde vinna resor, så att jag skulle kunna hälsa på honom. Drömsk och naiv. Men så dök bara en annan tävling upp med en resa till Karibien som pris via KLM Air France. Så jag bara, why not. De ville ha en video på sämsta semesterminnet, och jag hade bara tre videos i datorn vid det tillfället. Så jag la upp den ena. Fyra och en halv sekund lång. Visandes min vän Linns ögon som gnuggas febrilt då hon lyckats få svidande saltvatten i dem efter ett dopp i Döda Havet. Och den videon gick och vann hela skiten! Så jag tackar Linn än idag för att hon inte kunde hålla huvudet över vattenytan i världens saltaste hav. Och så tackar jag Jesus, för vi hade bett en bön också att vi på något vis skulle kunna få till en smekmånad också. Och vi fick vår drömsmekmånad, plus tiotusen kronor i fickpengar. Coolt va!?

10. Jag sydde min bröllopsklänning med hjälp av farmors gardiner

Jag sydde min egen bröllopsklänning av flera orsaker. Dels kunde jag inte hitta någon som satt som en smäck och kändes som mig. Dels var de som kändes bara okey alldeles för dyra för vår budget. Och sy kunde jag ju. Så jag gjorde slag i saken. När jag nästan var klar hade jag bara ett problem, och det var avslutet nedtill. Alla spetsar med fina kanter var både för smala och alldeles för dyra för att räcka till den kjol på klänningen som jag tänkt mig. Så en natt när jag sov över hos min farmor och låg i hennes vardagsrum på gästsängen och tittade ut genom fönstret så slog det mig. Gardinerna! De hade precis det vågiga avslut i kanterna som jag ville att min klänning skulle ha. Men själva gardinspetsen passade inte. Bara ytterkanterna. Så somnade jag. På morgonen när jag vaknade så tog jag en närmare titt, och jo men visst. Till och med exakt samma nyans av vitt som min övriga spets. Så jag frågade helt sonika min snälla och urgulliga farmor om jag inte kunde få klippa bort och sedan fålla ytterkanterna av hennes gardiner, och det fick jag minsann! Så nu vet ni! Fram tills nu en välbevarad hemlighet. Längst ner på min brudklänning finns farmors gardin. Men ni vet vad de säger. Nånting lånat, nånting fått, nånting gammalt och nånting blått.

Inte den som är längst ner i framkant, det är underkjolen som sticker fram här. Men den vågiga spetskanten lite över, som fortsätter bak i släpet...

Fantastiskt!

Jag älskar era förslag på bloggtitlar! Älskar! Jag har ju lugnt fått in alla jag behöver för en vecka, så överskottet kanske jag sparar lite på. Men kommer ni på något genialt så tveka inte att skriva in det ändå, jag kanske editerar om lite i så fall. Välja ut och skriva dagens läsarinlägg får jag dock göra lite senare. Nu ska jag nämligen göra mig i ordning då guldklimpen sover, sen fortsätta med tredagars projektet "städa min klädkammare" och efter det lite tvättstuga 13-16. Sen städar jag nog vidare i garderoben. Tredagarsprojekt betyder inte att jag är inne på tredje dagen, utan att jag började igår och vet att det rör sig om minst en dag till efter idag. Den är kapitalt tokstökig! Och tokfull! Måste bli bättre på att rensa ut, är dock alldeles för bra på att spara istället. Men sen när jag har lyckats rensa ut förhoppningsvis något i alla fall så ska jag baka ihop nåt och laga lite mat för kvällen, då vi får finfrämmande. Mysigt värre! Så den här dagen är planerad och klar. Nu kör vi. Eller på finlands-svenska. Noo tjöörvi.

Läsarna bestämmer - Om pengar inte va något problem skulle jag inreda mitt kök såhär.

Veckans första läsarbestämda inlägg får bli ett i inredningens tecken. Det får handla om mitt drömkök helt enkelt, som titeln antyder. Just av den anledningen att jag faktiskt drömmer om ett kök. Inte för att vi är utan nu alltså, men vi bor i en hyresrätt med ett ganska ocharmigt nittiotalskök. Med luckor i blek körsbärsfärg. Not my kitchen of choice direkt. Utöver det ska jag inte klaga, allt fungerar ju och så. Men däremot så kan jag drömma! Och då drömmer jag om ljus. Ett luftigt ljust kök. Inte direkt lantligt, och absolut inte romantiskt. Snarare med en industriell retrofeeling. Tror att ni kan ana känslan i bilderna ovan. Höga fönster, högt i tak. Lite zink, lite rost och en smula betong. Dock inbillar jag mig att öppna överhyllor i ett kök, hur snyggt det än är, måste vara väldigt opraktiskt. Stekos och damm tänker jag. Någon med erfarenhet kanske kan bevisa mig fel? Skulle bara bli glad i så fall. Men därför funderar jag på om man istället skulle kunna ha bara glasluckor i ram på överskåpen. Typ vitrin fast utan massa spröjs. Lite gammal biologisal över det hela. Fast ljust då. Och högt i tak. Sa jag att jag ville ha stora höga fönster också? Det vill jag i alla fall. Och vitt trägolv. That's my dream kitchen!

Bilder från: In My House och Decoria.se

Ni bestämmer!

Denna vecka tänkte jag att ni som läser skulle få lite demokratisk makt av mig. Ni får nämligen föreslå sju titlar på blogginlägg, och så skriver jag inlägget. Spexigt va! Sju blir alltså en titel per dag tänkte jag mig. Så vi börjar idag! Kommentera på det här inlägget med förslag på titlar, hur många ni vill! Så väljer jag sen ut sju som jag bloggar. Kör på vettja!

I'm such a poser

Inte så att de står som spön i backen, men ibland bloggar jag ju bilder på vad jag har på mig också. Som idag. Idag har vi varit på 3-årskalas! Det var min lilla kusin som fyllde tre, och det bjöds på smaskig chokladprinsesstårta.

Dessutom har jag ju inte visat vad som döljer sig under dessa gråa lager chiffong än, bara skvallrat lite om det. Men här är den alltså, kula nummer två!

Gott nytt år en månad senare ungefär

När jag förberedde inlägget ovan så hittade jag även de här obloggade bilderna i min kläd-mapp. Det är ju min nyårsoutfit ju. Fångad på bild runt tre på morgonen när alla lockar hade sagt hej då och som aldrig hamnade här på bloggen. Stackars den. Så jag nu lägger upp den bara sådär, en månad senare eller så.

På mig hade jag en klänning som jag tillverkade till ett bröllop i början av sommaren, med en meshtop under. Blommigt till nyår? Jo men jag kände för det. Och så hade jag nagelack! Nagelack hade jag då inte haft sedan min födelsedag i oktober ungefär. Och nu har jag inte haft nagelack sen den här bilden tog. Lite pinsamt faktiskt, men de sista silverfärgade flagorna föll nog av bara för någon dag sen. Men vadå. Livet är mer än lacket, och kvinnan mer än naglarna. Vi säger så.

Macarons del 2

Det roliga med macarons är att de kan smaksättas på alla möjliga vis, det är i princip fantasin som sätter gränserna. Nu senast gjorde jag lingonmacarons och innan det har jag testat att göra jordgubb två gånger och lime. Grundreceptet är det samma oavsett, och de liknar något av en korsning mellan mandelbiskvi och maräng med smörkräm i mitten. Efter bilderna nedan så följer sedan ett regelrätt recept!

När jag gjorde jordgubbsmacarons så smaksatte jag locken med mortlat jordgubbsströssel. Till lime däremot gjorde jag en specialare och torkade rivet limeskal som jag sedan mortlade tillsammans med lite citronsyra. Ett experiment, men ett lyckat sådant!

Allt färgas sedan med lite hushållsfärg eller karamellfärg om man så vill, annars blir de bara beigea.

Äggvitorna ska vispas så hårda sen att man ska kunna vända bunken upp och ner utan att de rör sig. För bästa resultat ska äggvitorna vara rumstempererade, vilket de blir genom att exempelvis stå framme över natten.

Ett viktigt moment när man sedan har spritsat ut macaronsen på plåten är att låta dem stå och vila i en timme ungefär innan de gräddas, så att de sätter sig. Annars kan de spricka, och det vill man ju inte!

Sedan smaksätts smörkrämen. Till jordgubb använde jag vanlig jordgubbssylt. Viktigt att röra ut den ordentligt bara så att bitarna går sönder, annars fastnar de i spritsen. Till lime hade jag i nån skvätt limejuice och lite krossat fruktkött. Sen färg!

När locken sedan är gräddade och har svalnat så vänder man bara upp och ner på hälften, spritsar ut krämen och lägger försiktigt ihop halvorna, och voila!

Macarons!

Macaroner:
125 g finmald mandel
225 g florsocker
4 normalstora äggvitor (125 g sammanlagt)
25 g socker
Karamellfärg

Smaksättare macaroner:
Jordgubbsmacarons, 3 msk jordgubbsströssel
Limemacarons, 1-2 msk torkat och rivet limeskal, 1 tsk citronsyra
Lingonmacarons, 2 msk jordgubbsströssel, 1 tsk citronsyra

Smörkräm:
2 msk flytande smör
Florsocker tills krämen blir fast
Karamellfärg

Smaksättare smörkräm:
Jordgubbsmacarons, 2 msk jordgubbssylt
Limemacarons, 2 msk limejuice, lite fruktkött
Lingonmacarons, 2 msk lingonsylt


Börja med att mäta upp 125 g mandelmjöl i en bunke. Sikta sedan ner florsockret för att undvika klumpar och blanda noga. Vispa sedan äggvitorna för sig. Äggvitorna bör vara rumstempererade och vispas i en absolut torr bunke för bästa resultat. Vispa tills vitorna är så hårda att det går att vända upp och ner på bunken utan att de rör sig. Krossa sedan jordgubbsströsslet eller den torra smaksättare du ska använda i en mortel tills det blir väldigt finkornigt. Blanda därefter smaksättaren med strösockret och rör försiktigt ner det i äggvitorna.

Därefter är det dags att blanda ihop mandelmjöls- och florsockerblandningen med äggvitorna. Börja med att försiktigt vända ner några matskedar av den torra blandningen och vänd försiktigt tills det är blandat. Sedan vänder du försiktigt ner resten av blandningen tills den är slät. När detta är klart häller du över smeten i en spritspåse. Ett smart tips är att ställa spritsen i ett stadigt glas, vik den nedtill så att spritsspetsen pekar uppåt och inte läcker, och fyll på med smeten i spritspåsen. Spritsa sedan ut rundlar ungefär stora som en femkrona på en plåt med bakplåtspapper på. Och låt vila en timme innan de gräddas. Sätt sen ugnen på 160 grader och grädda i 10-12 minuter. När du tagit ut dem, låt de vara kvar på bakplåtspappret och svalna, men du kan försiktigt dra bakplåtspappret av plåten och låta de stå på exempelvis diskbänken så svalnar de snabbare. Under tiden kan du röra ihop smörkrämen. Tänk på att mosa bärbitar så att den rinner smidigt genom spritsen, men att inte göra själva krämen för lös så att den rinner av macaronerna. Lossa sedan macaronerna från bakplåtspappret och vänd varannan upp och ner. Spritsa på den plana sidan och lägg sedan försiktigt ihop dem och du har dina macarons! Håller sig sedan i tätslutande burk i kylskåp ungefär tio dagar. Förutom om man är gift med min man, då behöver man inte ens tänka på tätslutande burk. Lycka till!

Macarons del 1

Att göra macarons kanske är lite pilligt, men dock inte så svårt som många tror. Det är väl det första momentet, mandelmjölet som gör det något mer avancerat, men inte svårt. Har du tur och springer på färdigt mandelmjöl i en bakhylla någonstans så knip det! Det är en direkt uppmaning! Bara köp det. För av någon märklig anledning är det väldigt svårt att få tag på, i alla fall i Svearike. Utomlands har jag hört att det är vanligare. Men här uppe i den karga norden får vi tydligen göra vårat eget. Och eftersom det är en av huvudingredienserna i macrons så börjar vi med det.

Till en sats macarons går det åt 125g mandelmjöl, så att skålla en vanlig påse sötmandel på ca 200g räcker, men jag brukar göra två påsar när jag ändå håller på. Efter att de har skållats och skalats så ska de torka ordentligt, exempelvis på bakplåtspapper över natten.

Mal sedan mandlarna i en mandelkvarn. Här använde jag en handkvarn, men har nu bytt till en bordskvarn då det går mycket snabbare och lättare. För att sedan mjölet ska bli tillräckligt fint så pressar jag det genom en sil av den typ som skymtar i bilden. Man får pressa en del och gnida runt det i silen, men sen är mandelmjölet klart!

En hushållsvåg är det allra bästa mätverktyget när man gör macarons, eftersom mandelmjölet kan vara olika kompakt och bli väldigt olika mängd i deciliter. Alla övriga vikter, mått och mängder kommer i receptet sen!

Vem är du?

Jag har börjat säga lillebror om bebisen i magen när jag pratar med Dylan om den. Men jag har ju ingen aning om vad det är för sort där inne, girl or boy. Tror det är för att Dylan var en kille, och jag bara antar att nästa också är det liksom. Eller så har jag en vibe. It's a boy, typ. Men vad vet jag. Det är nog inte så bra att jag säger lillebror i all fall, om det nu skulle va en tjej så kan det ju förvirra saker rätt bra för Dylan. Förresten, vem vet. Med den här galna genusdebatten som råder så finns det säkert någon som tycker det skulle vara bra. Knasigt allt det där. Mina flickor ska i alla fall få vara flickor, och mina pojkar just pojkar. Olika som de är. Om sen Dylan skulle gilla rosa, fine by me. Men jag skulle aldrig försöka få honom att gilla rosa. Han får väl gilla vad han vill. Alla föräldrar påverkar sina barn, vare sig det är åt ena eller andra hållet. Varför är alla så rädda för detta? Och varför är opåverkat så bra? Alla påverkas, och neutralt finns inte. Så det så! Hur kom jag nu in på detta? Haha. Jaja. Åsikter schmåsikter.

Lång dags färd mot slut

Tjoho! Tavlor levererade, vardagsrummet åter ett vardagsrum utan presseningsgolv och tid över för annat. Annat som i att besöka våra fina vänner Jonas och Julia och mysa med deras sköna ungar och lite pizza. Eller lite pizza. Jag råkade beställa en dubbel-dubbel-nånting, en Mehmet Special. Såg ut som ett UFO ungefär. Men jag åt upp allt! Ja utom kanterna då. Men varför äta sig mätt på kanter när man kan äta sig mätt på fyllning? Jag bara frågar. Hursom. Imorgon är en ganska ledig dag och sen på kvällen ska vi hem till några andra fina vänner, och tillika nyblivna föräldrar, Daniel och Frida. Det ska bli mysigt! Kanske hinner jag blogga lite recept också imorgon på förmiddagen. Ska försöka få upp lingonmacaronsen i alla fall. Det indiska käket är ju mannens specialitet så jag får va på honom om det i så fall. Men nu behöver jag min skönhetssömn! Känner mig lite sliten efter magsjuka följt av förkylning och då är sömn bästa medicinen! Sömn och kärlek. Men det sistnämnda är aldrig en bristvara. God natt!

En tavla, tre tavlor

Här är min senaste beställning, tre tavlor som ska hänga ihop som ett enda konstverk. Tekniken är blandteknik som vanligt, men mest kollage, akvarell och akryl.

Tavla nummer tre, längst till höger.

Tavla nummer två, mitten.

Tavla nummer ett, längst till vänster.

Detalj ur tavla nummer ett.

Detalj ur tavla nummer två.

Och till sist, detalj ur tavla nummer tre.

Foodbonanza

Nej, ni har inte hamnat på en matblogg. Bara en lite lätt matfixerad gravid kvinnas blogg. Och ser ni vad bilden visar? Lax! Riktig lax! Äntligen! Mitt begär är stillat. Till och med en replika av nyårsaftons laxkanapé lyckades jag få till. Det ni! Jag hade inget recept så jag fick gå efter minnet och smaklökarna. Gott blev det i alla fall!

Och här ser ni hur laxtapasen ska se ut på riktigt. Förutom att det egentligen ska vara en balsamreduktion till, och inte balsamvinäger. Men jag orkade inte koka och hålla på. Det blev gott i alla fall! Och här är det parmesan som gäller, och ingen gripande goudaost. I enjoyed every bite!

Sen slänger jag upp en liten bild på gårdagens efterätt också när jag ändå bloggar mat. Vi hade finfrämmande igår då våra kära vänner Jonathan och Clara var hos oss. Mannen lagade klyftpotatis och morötter med färsbiffar och gräddig skysås, lika gott idag som igår! Och jag gjorde jordnötsbrownies och lingonmacarons. Paltkoman höll sig till frukost idag ungefär.

Och sist ut. Kvällens indiska mat, made by the man. Är ni intresserade av något recept förresten så får ni bara säga till! Det är ju som sagt ingen matblogg det här, men jag är lite lätt matfixerad för tillfället. Får se när det går över. Kanske till sommaren eller så. Annars får ni väl hojta till om ni får nog. Typ, enough with the matsnack already!