Vi brukar varva köpt mat med egenlagad mat till Dylan. Helst skulle jag vilja att han bara åt hemlagad mat, men ibland måste man ju kompromissa lite om man inte hunnit fixa något egen. Igår var en sådan dag. En ny smak stod på menyn. Moussaka. Det slutade i kaos.
För i moussakan var det små kuber, av ost och av potatis. Och varje gång Dylan fick in en sådan liten kub i sin mun, det vill säga med varje sked, så var han tvungen att spotta ut den i sin hand och studera den noga. "Vad är nu detta som jag har fått i min mun?" Det blev ju inte nådigt kladdigt efter ett tag.
Oups...
Väl utsorterade ost och potatiskuber som fick sluta sin korta karriär som mat i ett haklappsdike.
Och här sitter han. Den lilla konnässören. Glad. Förmodligen över att det inte är han som sen behöver städa upp efter vår lilla fiesta. Men det är lugnt. Numera är dammsugare och mopp ändå permanent parkerade i köket. Kanske borde skaffa en ryamatta istället för en plastmatta att ha under Dylans stol. Om ni förstår vad jag menar.
Ulles idé med en sån där skrivbordplatsmatta i genomskinligt plast är väl egentligen ingen du idé?
SvaraRaderaMammis
Nej den ser ju bara lika skitig ut som golvet. Jag behöver inget för att skydda golvet, bara för att det inte ska se så smutsigt ut så fort ;-)
SvaraRaderahmmm, det här med kladd har jag väldigt svårt för! men det är väl bara att gilla läget, förr eller senare sitter väl min lille kille där med mat över hela sig. tillhör väl en bra barndom :)
SvaraRaderahaha...galet söt unge..:)
SvaraRaderaTänkte ju givetvis att du skulle ha en fin matta..under den!
SvaraRaderaMom
Killmamma: Men det är ju i alla fall en övergående fas ;-) Kladdig, ja! Men förhoppningsvis inte för evigt. Lagom tills han sköter sig börjar väl nummer två att kladda ;-)
SvaraRaderaJosefine A: Ja vad ska jag säga? Jag håller med! :-D
Mom: Jag är nog mer inne på en rya som sväljer allt ;-P Finns det plastryor?