onsdag 6 april 2011

Språk, poliser och rebeller.

Hej, jag heter Johanna, och jag är lite av en språkrebell. En språkrebell det är en sån som ignorerar den korrekta stavningen lite anarkistiskt, för att man tycker att en annan är bättre. Det är även en sådan som hittar på egna ord, gärna verb, när man tycker att motsvarighet saknas. Ett exempel på ignorerad stavning för mig är ordet "mycket". Jag skriver oftast "mycke" istället, utan T på slutet. Fast jag vet att det är fel. Det beror såklart på vilken typ av text det är jag skriver, men här på bloggen blir det oftast mina stavningsregler som gäller. Jag tycker helt enkelt att just ordet "mycket" ser lite oflytande ut i text, om ni förstår vad jag menar. Lite stakigt och gammalmodigt. Som exempelivis: "Det var mycket bra!" Inget fel med det, men så säger man ju inte. Man säger "mycke bra".

Och det är väl just det som jag gör egentligen. Jag smyger alltid talspråk och skrivspråk lite närmare varandra. Språkvårdare förfasas kanske över detta, men jag anser att det är en naturlig utveckling av språket. Som ordet "medans". Det är inte heller ett korrekt ord. Exempelvis: "Jag bloggade medans Dylan sov." får man egentligen inte skriva. Men jag gör det ändå, för man säger ju så. Korrekt stavning behöver däremot vårdas, men nya ord och omskrivningar ska man inte vara så rädd för, tycker jag. Så nu vet ni! Ifall det finns någon liten språkpolis där ute som får svårt att läsa ibland. Här är en liten språkrebell. Kom och ta mig om ni kan!

6 kommentarer :

  1. Tycker synd om alla sprakpoliser som kommer till min blogg. Dar vet man aldrig riktigt hur stavningen slutar ^^,

    SvaraRadera
  2. Älskar "medans". Blir alltid så rött, fult och understruket i Word.

    Men det finns en del språkregler som blivit inpräntade i ens medvetande. Jag har sådan problem ibland, jag har blivit skolad i att en mening inte får börja med "och" men ibland känns det bara som en nödvändighet. Då får man sådana problem när man måste gå runt detta och skriva om ett inlägg/en text och därmed tappar flytet.

    Kanske dags att bli lite språkrebell helt enkelt.

    SvaraRadera
  3. Jag har också fått lära mig det där med och. Har samma problem, men jag struntar faktiskt i den regeln ibland. Trots att jag är lydigt lagd ;-)

    SvaraRadera
  4. Tja, ordet mycket kan jag ju hålla med om, men inte medan. Jag säger medan och inte medans och de flesta jag känner säger också medan. Däremot vet jag många som i sin dialekt och talspråk drar ihop medans till me'ns... Men det ser ju lite konstigt ut i skrift. :D

    SvaraRadera
  5. Tycker också att man säger medan. Däremot "tillbaks" kanske jag säger fast det heter tillbaka. Men angående mycket så tycker jag att man läser mycke även fast det står mycket. Så tycker jag det är med många ord. T ex. läser man ju dom fast står de och dem, för man säger inte de och dem i tal.

    SvaraRadera
  6. Smäm: Samma här!

    Sandra: Har också blivit skolad i det, men gav upp för länge sen! Vad är meningen med en språkregel om den förstör mer än hjälper till liksom!

    Makena: Nej men vad är det jag hör! ;-D

    Ulrika: Det är nog en dialektfråga. Har inte tänkt så mycke på vad folk i min omgivning säger, men jag säger det just med ett S på slutet. Medansss ;-)

    Sofie: Jo "mycket" stör mig inte så mycke när andra skriver det, blir bara så när jag skriver själv. Typ som nu då ;-)

    SvaraRadera