torsdag 25 augusti 2011

Värmande tacksamhet

Idag när barnen sov sin sedvanliga tupplur efter lunch så hade jag planerat in en välbehövlig, efterlängtad dusch. Och som alla mammor som någon gång haft småbarn säkert vet, så är det lite av en helig stund. Duschstunden. Så när vi alla hade ätit lunch, och jag sedan lagt mina små klimparna för att sova en stund, så såg jag verkligen fram emot att få ta den där duschen. Men, till min fasa så upptäckte jag när jag spolade vattnet att det var iskallt! Inte ljummet, utan iskallt. Så jag spolar länge och väl och hoppas att varmvattnet skulle kicka in någon gång. Men icke. Det förblev iskallt. Då kände jag desperationen komma smygande. Jag behövde ju verkligen duscha! Och jag behövde ju verkligen göra det just nu! Innan barnen vaknade igen. Den lilla lyxiga luckan av egentid höll just på att krympa, och en redan typ två dagar försenad dusch som var helt avgörande för huruvida jag skulle få fortsätta att se mig själv som en anständig hygienisk samhällsmedborgare i framtiden, höll på att gå upp i rök. Eller snarare i iskalla vattenångor.
Men vad hjälpte min förtvivlan, inget varmvatten kom. Så jag klev in i duschen. Jag tänkte då på de som levde förr i tiden. De klarade ju sig. De som badade i iskalla bäckar och sjöar, eller i iskallt pumpat brunnsvatten. Och så tänkte jag på de miljoner, förmodligen miljarder människor som inte ens har en varmvattenberedare över huvud taget idag. De klarar sig ju trots allt också. Och därifrån så löpte tankarna sedan vidare till de som inte ens har rent vatten över huvud taget, knappt ens till att dricka. Som inte kan ge sina barn en ren mugg vatten att dricka om de har feber. Än mindre ge sin nyfödda bebis ett gosigt varmt bad. Och plötsligt så kändes en iskall dusch inte som något så avskyvärt längre. Sanningen är den att jag inte ens tänkte på temperaturen på vattnet längre. Jag började där och då till och med att känna tacksamhet över min iskalla dusch. Så där stod jag nu, med nollgradigt vatten rinnande över mina axlar och ett leende på läpparna. Iskall på utsidan, men varm av tacksamhet inombords.


Ps. Vill ni göra något för alla de miljontals människor som saknar tillgång till rent vatten? När min man fyllde år nyss så startade han nämligen ett insamlingsprojekt via hjälporganisationen Charity: water, isället för att önska sig presenter. Charity: water är en organisation som hjälper människor som saknar tillgång till rent vatten att få det, bland annat genom att borra brunnar. Det bästa med Charity: water är att de inte använder något av de donerade pengarna till kostnader för administration eller löner. Det täcks helt av sponsorer som ger enbart till det syftet. Så de pengar du skänker går direkt till de behövande. Du kan till och med spåra deras väg fram till att någon får vatten för dem. Hans mål är att samla ihop 260 dollar. Vill du hjälpa till så klicka bara på länken till hans sida nedan!

My Charity: water

3 kommentarer :

  1. Man har minst sagt mycket att vara tacksam över.

    SvaraRadera
  2. Det är nyttigt med sådana där aha upplevelser för oss västlänningar. Vi borde gå runt och tack, tack, tack...hela dagarna så mkt bra vi har!

    SvaraRadera
  3. Wow! Jag fullkomligt ÄLSKAR DIN BLOGG!!! Ville bara säga det.. sluta inte blogga! Jag kollar din blogg varje dag men jag är inte så bra på att kommentera.. lovar att jag ska börja göra det nu! :)

    SvaraRadera