Och idag så har datorn flyttat ut ifrån sovrummet! Hela vägen in till pysselrummet har den dock inte kommit än, jag måste få lite bättre ordning där inne först. Så just nu mellanlandar den i vardagsrummet så länge. Men förhoppningsvis inte sååå länge. Igår hade vi som sagt vad fest här hemma, för mig och min pappa. Pappa som fyllde arton år tre dagar efter att han blivit just pappa för första gången. Min pappa. Jag älskar min pappa! Det kan inte alltid ha varit lätt att börja så ungt, men han har alltid tagit sitt ansvar, funnits där och varit en underbar närvarande pappa som stöttat, förmanat, uppmuntrat och älskat mig genom hela mitt liv. Det såg nog inte ut som att de hade så bra förutsättningar när de började, mina föräldrar. Men är det något som deras äktenskap har lärt mig så är det att något som ser dömt att misslyckas ut kan bli något fantastiskt, om vilja, beslut och osjälviskhet finns. Samtidigt som något som ser ut att ha alla förutsättningar i världen för att lyckas, kan gå i krasch. Många var dem som nästan hånade dem för att de bestämde sig för att satsa på sitt förhållande fast de var så unga, och talade ut olycksord över dem om att det där, det håller aldrig. Men fyra barn, och två barnbarn senare så älskar de fortfarande varandra, och det är jag så otroligt tacksam för.
lördag 29 oktober 2011
Igår var det fest
Och idag så har datorn flyttat ut ifrån sovrummet! Hela vägen in till pysselrummet har den dock inte kommit än, jag måste få lite bättre ordning där inne först. Så just nu mellanlandar den i vardagsrummet så länge. Men förhoppningsvis inte sååå länge. Igår hade vi som sagt vad fest här hemma, för mig och min pappa. Pappa som fyllde arton år tre dagar efter att han blivit just pappa för första gången. Min pappa. Jag älskar min pappa! Det kan inte alltid ha varit lätt att börja så ungt, men han har alltid tagit sitt ansvar, funnits där och varit en underbar närvarande pappa som stöttat, förmanat, uppmuntrat och älskat mig genom hela mitt liv. Det såg nog inte ut som att de hade så bra förutsättningar när de började, mina föräldrar. Men är det något som deras äktenskap har lärt mig så är det att något som ser dömt att misslyckas ut kan bli något fantastiskt, om vilja, beslut och osjälviskhet finns. Samtidigt som något som ser ut att ha alla förutsättningar i världen för att lyckas, kan gå i krasch. Många var dem som nästan hånade dem för att de bestämde sig för att satsa på sitt förhållande fast de var så unga, och talade ut olycksord över dem om att det där, det håller aldrig. Men fyra barn, och två barnbarn senare så älskar de fortfarande varandra, och det är jag så otroligt tacksam för.
torsdag 27 oktober 2011
Just det ja...
Jo det stämmer som någon undrade, jag fyller år idag. Gammal som skrutt blir jag också, tjugosex hela år har passerat sen jag kom till världen. Hade en jättefin dag och supermysig kväll, men det kan jag berätta mer om imorgon. Nu ska jag sova bort den här sega förkylningen som plågat mig sen i söndags. Tack för idag och god natt!
Jag har en bloggsvacka, och jag vet varför.
Hej kära vänner och alla andra! Måste ju visa att bloggen inte är död, om än går på halvfart. Och jag vet precis varför! Det har till viss del med Daisy att göra, men kanske inte på det sätt som man tror. Alltså att jag inte har någon tid över för bloggen, för det har jag. Däremot så har det med logistiken att göra. Daisy sover rätt mycket fortfarande, vilket är skönt! Ungefär tre till fyra timmeslånga sovstunder om dagen, och sen från cirka nio på kvällen till sex halv sju på morgonen. Så tid har jag! Dylan leker dessutom mycket på egen hand nu, ritar, bygger lego och kör bilar, sitter där jag är. Men vår dator står inne på vårt sovrum, där Daisy sover. Så när hon sover och jag skulle kunna blogga så funkar det ju inte riktigt. Jag minns att samma sak hände när Dylan fortfarande sov på vårt rum. Så då blir det ofta att jag instagrammar istället. Fast jag gillar egentligen att blogga mer, men just nu äter Instagram upp bloggen. Visst kan man blogga från iPhonen med, men det blir inge bra med bilderna då, och det stör mig. Så då instagrammar jag hellre istället. Har ni iPhone och Instagram så kan ni följa mig där om ni vill, jag heter byjowithlove som ett ord. Men annars så funderar jag på att flytta ut datorn från sovrummet till mitt pysselrum. Något som mannen föreslog från början, men ibland är jag så sjukt seg och konservativ. Typ vadå, vi har ju aaalltid haft datorn i sovrummet. Punkt. Mitt enda (dåliga) argument. Så det kanske blir datorflytt nu då. Och känner jag mig själv rätt så blir det typ idag. För om jag är seg och konservativ innan jag bestämt mig, så tar jag igen det direkt sen, så fort jag väl har bestämt mig. För har jag bestämt mig för något så ska det helst göras på en gång. Typ helst igår. Så när Daisy vaknar här om ett tag så får vi se om jag kan hålla mig eller inte. För nu har jag bestämt mig!
/Bloggat från min iPhone. På pyttetangenter.
/Bloggat från min iPhone. På pyttetangenter.
onsdag 19 oktober 2011
Höststilleben
Var ute en sväng med barnen idag och hämtade lite hostmedicin åt mannen som är hemma och sjuk. Känns rätt konstigt. Tror det är typ tredje gången han är sjuk sen vi lärde känna varandra 2001. Med andra ord, han är verkligen aldrig sjuk! Men han har haft rätt mycket nu ett tag och det kan ju komma åt den bästa. På vägen hem sen så plockade jag med mig de här skotten ur en dikeskant och gjorde ett litet stilleben med dem när jag kom hem. Längtar dock redan tills jag kan göra ett likadant i vår, fast med späda ljusgröna, nyutslagna små skott.
En kväll i Stockholm
Igår var vi i Stockholm mannen och jag, på en foundraising-middag. Vi var där för att jag hade gjort en statyett som skulle delas ut till mottagaren av årets Scandinavian Human Dignity Award. Och så här såg jag ut.
Den obligatoriska toalettfotograferingen. Jag menar, har man lagt ner energi och gjort sig i ordning så kan man ju åtminstone dokumentera det.
The shoes. Rätt höga, men sjukt bekväma!
Och här är statyetten. Den symboliserar en människa som reses upp till sin fulla potential, i korta drag. Kanske lägger upp några fler bilder lite senare, svårt att visa en staty i en bild. En trevlig kväll hade vi i alla fall!
söndag 16 oktober 2011
Hemmakatt
Den här veckan har jag i princip skrotat runt i målarkläder hela dagarna, mer eller mindre. Bilden är således ett undantag, men det var lite roligare kläder än färgfläckiga mysbyxor och lika delar färgfläckig ziphood. Håller nämligen på med en statyett, eller egentligen mer en skulptur som ska delas ut som pris på en fundraising middag i Stockholm på tisdag. En fundraising middag som jag och mannen även ska gå på, i egenskap av att vara den som gjort statyetten då. Så det ska bli kul! Leva lite farligt sådär och lämna båda barnen hemma och klä upp oss. Middagen hålls på en båt som ligger inne i strömmen, och priset delas ut till någon som har jobbat med människovärdesfrågor och mänskliga rättigheter under året.
måndag 10 oktober 2011
I hear you but I don't listen.
Alltså jag la till funktion "gilla" och "ointressant" under inläggen för att man på ett smidigare sätt ska kunna visa vad som intresserar en och ej på min blogg, utan att behöva kommentera. Och det brukar ju vara fler som använder den funktionen än som kommenterar, så det fyller ju viss funktion. Men till dig som tyckte det var viktigt nog att trycka "ointressant" på bilderna på min dotter nyss så vill jag bara säga som rubriken antyder. Jag hör, men that's about it. Mina barn är det finaste jag har, så jag kommer med största sannolikhet inte att kunna hålla mig ifrån att lägga upp bilder på dem.
onsdag 5 oktober 2011
Tankar från kudden
Ibland blir det bara så mycke tjat och debatt om vilka åsikter man får ha och inte ha för att inte störa andra. Läste på Aftonbladet att Lena Mellin tror att KD skulle tappa väljare om de drog mer åt det kristna hållet. Och vem vet, det kanske är sant. För snacka om att det börjar bli fult att va kristen i Sverige idag. Människor behandlar en ibland som en övervintrad kvarleva av någon gammal moraluppfattning, när det i själva verket inte alls är vad kristendomen handlar om. Kristendom är en varm tilltro till att vi inte är universums föräldralösa oäktingar, utan en Faders älskade barn.
söndag 2 oktober 2011
På kvällen kan man bli lite sötsugen sådär
Snart tre månader gammal.
Tre månader som flugit förbi, samtidigt som det känns som om du funnits hos oss, alltid.
Pyssel - Namntavla i zink
För några dagar sedan så pysslade jag en namntavla i zinkplåt till en nyfödd liten Hugo.
Jag skrev namnet och namnets betydelse med hjälp av bokstavsstansar för metall.
Svårt att fota metall då det blänker så olika i olika ljus, men det var roligt och blev fint så det här finns det risk för att jag gör om!
Prenumerera på:
Inlägg
(
Atom
)