Vår älskade lilla Daisy! Fyra månader har gått så fort, samtidigt som det känns som om vi alltid har haft dig hos oss! Visst är det märkligt hur avlägset tiden innan barn kan tyckas när de väl är där. De är ju så påtagliga liksom. Men hon är verkligen helt underbar! Jag älskar henne så att det kniper till i hjärteroten. Jag kan verkligen känna nästan samma känsla som när man är nykär när jag tittar in i hennes ögon. Man måste liksom nypa sig i armen och undra lite om det är på riktigt. Med Dylan kändes det mer som att den känslan växte på mig, desto mer jag har kunnat slappna av i min nya föräldraroll desto mer kunde jag bara njuta av den här lilla personen som plötsligt fanns i våra liv. Med Daisy har den varit mer överrumplande. Och är det än. Sen när är vi tvåbarnsföräldrar liksom? Jo just det ja, sen fyra månader sen.
KOMMENTERA
Skicka en kommentar