Torsdagstema - Gammal och ny

Till den här veckans torsdagstema, gammal och ny, har jag valt att teckna en bild på vår familjs nyaste tillskott Daisy. Och på en gammal del av vår familj, den äldsta på den här sidan om släkten faktiskt, min farmor. Jag har ritat av ett fotografi taget av mig i somras när Daisy var nyfödd, första gången min farmor höll henne.

Så denna torsdagsteckning tillägnar jag min farmor. Min älskade farmor. Hon är inte bara farmor för mig, hon är min vän också. Nästan som en slags själsfrände. Vi är rätt lika hon och jag, om än formade av olika tider. Vi är pratiga, lite småskojiga och så lite retsamma. Men bara sådär lite lagom såklart. Och så uppskattar vi båda en klurig lösning på något praktiskt problem, eller ett spännande pysselprojekt som innefattar att ta tillvara på något gammalt. Som när jag berättade min idé om att färga över en gammal matta för henne. Det gick hon igång på direkt, trots att flera andra jag presenterat idén för slagit bort den direkt som för mycket bök och för mycket jobb. Hon berättade om en matta hon och farfar köpt till sin första lägenhet när de var unga. Och hur de fått en kaffefläck på den som inte gick bort. Då hade hon färgat den mattan minsann.
Över huvud taget så har hon lärt mig mycket om att spara och ta tillvara, lappa och laga snyggt. Så att det nästan inte syns. Dessutom så är vi lika småknäppa båda två, men förhoppningsvis på ett bra sätt. Som när jag efter att ha sovit över i hennes vardagsrum en natt frågade om jag inte kunde få sno ytterspetsen på hennes gardiner till min brudklänning. Då titta hon inte frågande på mig, utan hon gapskrattade och sa, hur skulle jag kunna säga nej till dig. Det är klart att du får. Det är verkligen min farmor det, och jag älskar henne.
Sen är hon en riktig toppsnäcka också! Så fräsch och snygg för sina snart sjuttiosju år. Hon lägger håret på spolar så gott som varje morgon och matchar kläder och accessoarer med omsorg. Trender har hon bra koll på med. Och så gillar hon min man, det tycker jag är roligt. Senast nu på julafton så puffade hon till mig i sidan och pekade på mannen som satt en bit bort. Visst är han väl stilig sa hon till mig lite i smyg. Ja det är han svarade jag. Men bäst av allt är att han är fin på insidan. Om han är, svarade hon då. Så kort och gott, jag totalälskar min farmor! Och det bästa av allt, jag vet att hon älskar mig med.