Pavlovs hundar

Jag gjorde just Daisy rosenrasandes genom att skaka en flaska hårmousse. Hon satt på en filt på golvet och lekte, jag ställde mig framför henne, log mot henne och skakade flaskan. Då ser jag det i hennes ögon. Associationen. Hon börjar le och vifta med armarna samtidigt som hon börjar andas snabbt och häftigt. Och när jag fattar vad hon tror att det är så är det för sent. Jag börjar förklara mig. "Asså nej, ja, nu tror du att det här är välling, men så är inte fallet." Hon blir mer och mer exalterad och börjar göra små skutt med rumpan så att hon nästan lättar från marken. Jag springer in på badrummet och försöker att gömma mig. Då går alarmet. Syrenen tjuter. Total besvikelse. Hon känner sig snuvad på konfekten. Och det är bara att trösta, och ta det försiktigt med skakandet av hårmousse i framtiden.