Min bästa tid är... nu?

Asså jag är en sådan hopplös nattuggla! Har alltid varit, och kommer förmodligen alltid att vara. Det är som att jag har en andra dag som börjar runt nio-tio och slutar runt ett. På natten alltså. Ibland senare, huvaligen. Ofta när barnen har hunnit sova ett tag, och ibland har även mannen hunnit somnat. Då sätter jag igång minsann! Då börjar min alldeles egna dag. Jag pysslar, städad, möblerar om, slösurfar, bloggar eller bara kokar mig en kopp te av sorten Kvällsro och sätter mig vid köksbordet och glor ut genom fönstret på mörkret utanför och låter tankarna vandra. Detta sker dock inte konsekvent varje dag. Men rätt ofta. Idag var såklart en sådan dag. Klockan har nu passerat ett, men sen den övriga familjen somnade har jag fått mer gjort under dessa timmar än på de två senaste dagarna sammanslaget. Så jag låter det fortgå. Försöker att styra undan det ibland och tvinga mig i säng Men oftast ger jag efter, och kör på tills ögonen går i kors.